Att man om 15 dagar tar studenten. Imorgon är det två veckor kvar. På söndag är det en vecka kvar tills studentveckan börjar. Imorgon börjar vissa betyg att sättas. 

 

Jag är inte redo för det här, alla vuxna rynkar näsan när jag säger att jag inte ser fram emot att ta studenten. Visst kommer själva studentdagen att vara jättebra och rolig, men att ta studenten? Nej. Ser inte fram emot det för fem öre för man måste inse faktum, många i ens klass och i ens skola kommer man kanske aldrig någonsin att träffa igen, man tror man har ett band med människor runt omkring sig när sanningen är att man bara omger sig av dom, man kommer tappa dom flesta utan att ens märka det.

 

Det är nu jag och alla andra som tar studenten måste bestämma över sina liv. Plugga eller jobba? Nåt måste man ju göra. Och eftersom jag inte vet vad jag vill bli kan jag inte plugga, iallafall inte nu. Måste alltså hitta ett jobb, men vilket ställe vill anställa mig? Hur fan ska man få in pengar? Hur fan ska man kunna leva ett liv? 

 

Vad är nästa kapitel? Finns inget värre än folk som säger "det löser sig" och så har dom redan hittat ett jobb eller har föräldrar som betalar allt åt dom, ja klart som fan att allt kommer lösa sig för er. 

 

FEMTON DAGAR.