ni vet, dom där kvällarna ingenting är fel, men ändå så är allting fel. man känner sig tom, men om någon skulle fråga varför så skulle man inte ha ett svar, samtidigt som tusen olika tankar flyger runt i huvudet. kvällarna man önskar att man hade någon sådär speciell som så många andra har, inte för att alla andra har det, utan för att ha någon man mår bra av, kvällarna man bara vill ha någon man litar så mycket på att man bara kan ligga bredvid den och allt känns bättre. någon som gör att allt känns bättre när man inte vet varför man är tom. 

vad gör man? när man känner sig så där tom. man lägger sig och kollar in i väggen, man börjar tänka, och att tänka tror jag är en farlig sak. man brister, man känner sig patetisk för att man brister, man känner sig svag, och man vet inte varför. man vet inte varför allt är som det är. man vet inte varför man har det liv man har. man vet inte varför man blivit född just här. man vet inte varför vi ser ut som vi gör. man vet inte varför just en själv har fått möjligheten till ett liv. man vet inte varför man tänker. vad vet vi egentligen? det enda vi vet är sånt vi blivit lärda att tänka. det enda jag vet är jag vill ha någon som förstår, eller bara någon som kan acceptera, och som bara kan ligga tyst bredvid en. samtidigt som jag vill vara helt själv. jag vet ingenting. du vet ingenting. ingen vet någonting.